Du måste vara blind

Nej, jag lyckas då aldrig genomföra mina projekt, eller idéer som skulle bli projekt. Det svider lite och så, för jag önskade att det skulle gå. Men nej, världen vill spela sitt helvetesspel med mig. Aja, det är höst. Ett tag var jag glad. Fast den glädjen borde komma nu, när löven ändrar färg och det är Kulturnatt i helgen. Men nej, jag känner mig tom, seg och orkar ingenting mer. Det är håkan konsert snart också, men jag tror inte riktigt att jag förstår, det är inte som tidigare år. Usch usch, säger jag. Men jag hoppas att helgen ger mig lite energi, så jag kan längta, som små barn väntar på Tomten.

Aja, lyssna på den här låten. Eller inte låten, utan mera avslutet, talet. Jag älskar det. Göteborska är fint. Finare än livet. http://www.actionext.com/names_h/hakan_hellstrom_lyrics/en_van_med_bil.html

Får jag veta vad du tänker på?

I kyla och blåst står jag här på mina darriga ben som inte vill hjälpa mig framåt för allt i världen. Dom vill vika ihop sig och bara låta mig sjunka till marken känns det som. Men det går inte, jag måste hålla alla vindar i händerna och få allt att flyta på i normalt tempo. Får inte rasa.

Lite avskyr jag det, lite känns det som något bra. För om jag får för mycket tid till ingenting rasar jag ganska mycket, men just nu känns det likadant fast tvärtom, får jag för mycket vill jag inte vara med. Ah, det är jobbigt. Snurrigt hit och dit och jag vet inte riktigt vart jag ska göra av allt eller mig själv. Det finns ingen plats som är tillräckligt säker eller har tillräckligt med luft. Jag vill bara ta på mig stövlarna och vandra in i skogen, för att stanna där förgott. Då skulle jag slippa alla världsliga bekymmer som bara får allt att rinna över hela tiden. Jag skulle nog må rätt bra, ensam i skogen med alla djuren. Tänk så skönt, vilken frihet.
Men nu är det inte lång tid kvar, känns nästan som om jag räknar ner. Till framtiden. Livet. Friheten. Den dagen, när jag får vara jag.

Så små om sommaren, minst på hösten

Alla orden rinner ihop som regn till en vattenpöl, ni vet i en såndär groppliknande neråtlutande gropp i asfalten där alla vattendropparna har en förmåga att samlas och det bara blir blött om man trampar i. Ah, ungefär så är det med mina ord. Dom samlas, för att sedan inte veta vart de ska ta vägen, så dom ligger kvar där i den där neråtlutande groppen i asfalten och bara väntar på soliga dagar så de kan få dunsta bort. Till en annan värld.

Och egentligen borde man väl ta tillvara på det på ett bättre sätt, men jag har inte funnit något sådant, inte på väldans länge i alla fall. Och hösten är här, det kändes i luften igår morse när jag cyklade en timme för tidigt till skolan, bara för att slippa vara hemma. Det spelade liksom ingen roll att alla andra hade lämnat huset och jag var ensam, den där härliga känslan som i vanliga fall infaller sig då, var som bortblåst. Precis som jag kommer bli den här hösten känns det som.
Jag klarar inte att vindarna blåser från alla håll på en gång, jag känner mig lite som en orkan då. Bara kliver rakt över och trampar alla på tårna, så att de måste flytta sig för att inte dras med in i virvlarna. Men samtidigt kanske det är vad jag allra helst vill just nu, trampa alla på tårna. Och ge dom en liten gnutta vett, fy schalingen vad jag är trött på människor!

Spring Spring

Ja, jag vill springa iväg. Helst från den här planeten så kallad jorden. Men nej, det går ju inte, för man måste befinna sig här om man är född till att leva här. På den här platsen, som är så vriden och fel att det inte är sant. Jag är rätt så sur just nu. Det här har varit lite av en otursdag (fast inte direkt otur) Det är bara som om allt har varit emot mig, och det gör att humöret sjunker ganska lågt. Nej, inga fler sånna här dagar tack!



Nu vill jag ha glädje och styrka, det här skulle ju bli ett bra år :) Vart tog min kraft vägen?

I wish you could hear me now

Kanske var gårdagens inlägg intressantare än de flesta andra jag skrivit. Kanske inte, vem vet?
Jag var iaf i stallet, och på Vrål. Det var trevligt och jag har blivit kär i ännu ett Pop band ^^ Dance me dead, kolla myspace om ni känner för det. Det var hiskligt trevligt att stå där och flyta in i musiken iaf, bara sväva iväg. Det är något jag är bra på har jag märkt. Det är nog enda gången jag riktigt vågar släppa all kontroll och bara vara, inte tänka. Eller jo, det gör jag nog men ah näst intill inte.

dock är jag jag trött nu, men ah, jag ville inte sova ensam så jag promenerade hem till Simon och sov där, eller sov, jag kan inte sova borta :O jo, lite men inte mycket. så jag lär ju vara helt död ikväll när vi kommer hem efter vrål och Ceasars, men det är sånt man får ta.
På söndag måste jag vara pigg, sen är det full rulle sommarlov som gäller! : )

nu ska jag prata med simon och sen till stallet, tjoheej

Say something new

Idag vill jag ha något mer än allt jag har och allt jag får.
Jag vill ha något nytt och outforskat, något spännande och intet sägande.
Men ändå känns det som om det vore bäst att ta ett eller två steg tillbaka, låsa in sig i glasburen och bara studera hur alla är och beter sig, hur världen egentligen ser ut, när man inte är för upptagen av att leva i den. frågan är vad som är bäst? Allting bär ju på sina konsekvenser, ibland avskyr jag dem och ibland kan jag acceptera dem. Men vilket jag föredrar har jag ingen aning om.

Jag vet att det är skönt med sommarlov iaf :)
Att Dane är bra som skickar mig massor bra musik och att det är fint väder och jag gömmer mig för solen.. Mina kinder har fått nog, det bränns! Men ah, sen ska det minsann bli sola av.

Stallet är dagens händelse, och sen VRÅL ikväll är klart! Imorgon med för den delen, det ska bli roligt faktiskt, även om jag är så trött att jag känner för att bara åka ut till landet och lägga mig på gräsmattan med lilla kaninen min. Men det kommer dagar till det med, nu är det en partyhelg och då är det! Men på söndag däremot ska jag ut till Hållsta på besök, så får vi se hur det slutar :) Kanske kan bli något att kämpa för! Man vet aldrig.
Bara att hoppas på det bästa.

Gårdagen var trevlig iaf, trots skolavslutningsångest och hemsk värme. Vi firade världens bästa Lisas student vilket var enbart trevligt :) Dock fick vi vänta på henne i tre timmar medan hon gled runt i en snygg blå bil och bara hade trevligt, men den som väntar på något gott väntar aldrig förlänge! Så sant som det är sagt, sen blev det trevligt med Johanna på vägen hem och till folkparken för Fest. Så ah, det var trevligt.
Nu blev det bråttom! puss hej

Solen i ögonen

Jag hinner inte riktigt med.
Två bloggar just nu.
Jag vill leva!

så ni får läsa den andra tills vidare.
Den börjar bli lite bättre igen, och det var ju själva tanken egentligen, med två bloggar.
Att höja kvaliteten på mitt bloggande, inte bara skriva allt negativt osv..
Det känns som om jag börjar få grepp om det nu.
Så kolla gärna.
www.AllIhave.blogg.se

See yaa!